Idag har jag mest pluggat prov och sökt jobb + att Jalle haft vilodag så det har inte varit mycket på hästfronten. Men jag tänkte istället berätta om konstiga fobier jag har eller har haft.

Jag är bla sjukt mörkrädd (det var värre när jag var liten), livrädd för spindlar (samma där, jag började typ gråta om jag såg en), kommer jag upp på höga höjder får jag lite lätt yrsel och jag tycker både ormar och insekter är obehagliga. Men visst, det är ju normalt.

Men hur många är egentligen så rädda för älgar de börjar hyperventligera, gråta och gallskrika om de tror att de möter en? Eller skaka och tittar bort om de ser en på tv eller på bild?

Hur många är så rädda för bollar att de kurar i hop sig ett hörn på gymnastiken och duckar i någon form av försvars position om det kommer en fotboll 2 meter bort?

Hur många får så mycket panik över att åka skridskor att de mitt i sommaren kan börja få ångest över att stå på ett par skridskor och vill bara gråta när man tror att man kommer måsta skrinna?

När jag var liten var jag också så rädd för bilar att jag kunde sitta en lång stund i bilen och vägra gå ur den på parkeringen även fast mina föräldrar hade parkerat flera rutor bort från närmsta bil och när jag sedan kom in i affären var jag alltid så sjukt lättad över att jag hade överlevt. Att gå över gator var ett helvete för mig!

Nu lider jag också av något som kallas "vita rocks syndromet" vilket innebär att när jag är i ett sjukhus och ska ta prover eller bara sitta i väntrummet för att bli undersökt kan jag bli riktigt, riktigt stressad och pulsen bara ekar i öronen.

Däremot har jag aldrig trott på spöken eller något sånt!

Ja ni ser man kan vara rädd för dom mest underliga saker och det mesta är ju bara hjärnspöken som går att träna bort! Men lite kul är det ju att utmana sig själv och vara rädd ibland, typ med skräckfilm eller spökhistorier!

google bilder!